.se, .com, .nu eller kanske .stockholm? När du ska registrera ett domännamn är valet av toppdomän ett av de första besluten. Men vad är en toppdomän egentligen, vilka typer finns det och vem bestämmer över dem? Här är en genomgång.
Vad är en toppdomän?
En toppdomän (engelska: top-level domain, förkortat TLD) är den högsta nivån av internets domännamn. Det är den del som avslutar domännamnet – det som står efter den sista punkten, till exempel .se, .dk eller .no. Domännamnet sv.wikipedia.org har alltså toppdomänen ”org”. Översättningen av domännamn till IP-adresser sköts av domännamnssystemet, DNS.
Varje land ansvarar för sin egen toppdomän, och dessutom finns toppdomäner som inte är knutna till något land, som .com, .org och .net. Vem som ansvarar för respektive toppdomän styrs av organisationen ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers). Alla toppdomäner delegeras från internets rotservrar.
Typer av toppdomäner
Internetmyndigheten IANA delar in toppdomänerna i kategorier:
Nationella toppdomäner (ccTLD)
Nationella toppdomäner (country code top-level domain) är reserverade för enskilda länder, till exempel .se för Sverige. De består antingen av två latinska bokstäver enligt standarden ISO 3166 – med tillägg för .uk och .eu – eller av en punycode-kodad beteckning med andra skriftsystem. Sådana beteckningar inleds i ASCII-form med ”xn--”.
Generiska toppdomäner (gTLD)
Generiska toppdomäner (generic top-level domain) är åtminstone i teorin avsedda för särskilda typer av organisationer. Huvudgruppen är .com, .net och .org, där .com är tänkt för kommersiella organisationer. De består av tre eller fler bokstäver. De flesta är öppna för hela världen, men av historiska skäl är .mil och .gov förbehållna myndigheter i USA.
Infrastrukturella toppdomäner
Denna kategori har i stort sett spelat ut sin roll. En som fortfarande finns kvar är .arpa.
Toppdomänernas historia
Toppdomäner infördes 1985 för att decentralisera tilldelningen av domänadresser, så att varje land själv kunde tilldela adresser till sina organisationer och medborgare. Innan dess fanns en enda lista med domäner, och en e-postadress kunde se ut som smith@berkeley – Smith på Berkeley-universitetet.
Åtta generiska toppdomäner bildades 1985–1988 och ett tiotal 2000–2011. Den 26 juni 2008 beslutade ICANN att på sikt tillåta betydligt fler generiska toppdomäner, och den 12 januari 2012 blev det möjligt att ansöka om en egen. Den 13 juni 2012 publicerades en lista på 1 930 nya toppdomäner som någon ansökt om. Svenska organisationer sökte bland annat .stockholm, .ericsson, .sandvik och .volvo. I slutet av 2016 fanns det över 1 500 godkända generiska toppdomäner, varav flera hundra innehöll ett företags- eller varumärkesnamn.
Vilka tecken får användas?
Fram till 2003 tillät DNS bara bokstäverna a–z, siffrorna 0–9 och bindestreck. Efter 2003 går det att använda fler tecken, som kodas om för att visas korrekt i webbläsare (IDN). Exakt vilka tecken som är tillåtna bestämmer varje toppdomän. För .se gäller att domännamn även kan innehålla de nordiska språkens övriga bokstäver, inklusive ü och é, samt alla bokstäver i de officiella svenska minoritetsspråken: finska, tornedalsfinska, samiska, romani och jiddisch.
Regler skiljer sig mellan länder
Regelverken för olika länders toppdomäner varierar. Länder med en liberal hållning till registrering, som Nederländerna, har generellt också många domäner per invånare – Nederländernas .nl är en av de största nationella toppdomänerna.
Reserverade toppdomäner
Enligt RFC 2606 finns fyra reserverade toppdomäner: .test, .example, .invalid och .localhost. Dessutom är andranivådomänerna example.com, example.net och example.org reserverade, så att de kan användas i dokumentation och exempel.
Tips när du väljer toppdomän
Tänk på var dina besökare finns: en nationell toppdomän som .se signalerar lokal närvaro, medan en generisk som .com riktar sig mot en internationell publik. Kontrollera också reglerna för den toppdomän du väljer, eftersom varje toppdomän har sitt eget regelverk.
